Historia
Ångloket KHJ 14 inför invigningen av Örebro-Svartå järnväg. Loket är smyckat med girlanger av blad, tygstycken och Närkes landskapsvapen på tenderns vänstra sida. Detta lok drog invigningståget på Svartåbanan den 29 september 1897 men kom inte att användas i den reguljära trafiken. Bilden kan vara tagen vid KHJs verkstad i Örebro. mfÖrSJs samling. Publicerad onsdagen den 29 september 2021
Vad var Svartåbanan? Här finns en sammanfattning av järnvägens historia - mer utförlig historik kommer senare!
Örebro-Svartå järnväg (ÖrSJ) var 1897-1907 en privatägd järnväg i västra Närke som 1907 övergick i statlig ägo via SJ. Järnvägen kallades för »Svartåbanan« men även »Svartåmärra« eller bara »Märra«.
Vid mitten av 1800-talet föreslog man två gånger i Riksdagen att dra järnväg genom västra Närke men av de planerna blev intet. 1872 kom frågan om en järnväg mellan Örebro och Svartå upp i Nerikes Allehanda men dog ut. 1892-1893 diskuterades saken på flera möten och den 23 november 1894 fick Örebro-Svartå järnväg AB koncession. 1895 påbörjades bygget.
ÖrSJ, invigdes i närvaro av Prins Eugen den 29 september 1897. Den 1 oktober 1897 öppnades banan för allmän trafik. Trafiken sköttes av Köping-Hults järnväg (KHJ) på 50 års-kontrakt. Järnvägen blev normalspårig och 49 km lång. KHJ bytte namn till Örebro-Köpings järnväg (ÖKJ) den 1 november 1897.
Den 1 januari 1900 köpte staten ÖKJ och fick då även ta över kontraktet på trafiken på ÖrSJ. Den 1 januari 1907 införlivades ÖrSJ med Statens järnvägar (SJ) helt. På 1920-talet kom konkurrerande busstrafik igång och SJ svarade med att utöka hållplatsernas antal. Efter elektrifieringen av Södra stambanan blev pengar över och Svartåbanan fick eldrift 1937. I början av 1950-talet var trafiken som intensivast.
Under senare delen av 1950-talet och de efterföljande tio åren började tåg och bemanning dras in. 1967 föreslog SJ nedläggning av Svartåbanan men fjärrtågstrafiken Stockholm-Värmland räddade banan. Efter 1973 stannade inte persontågen på stambanan i Svartå längre, 1975 drogs helgtrafiken in och ersattes av bussar. De lokdragna persontågen ersattes 1978 med rälsbuss. Den sista godstrafiken lades ned 1982 och sedan hölls bara Fjugesta station bevakad.
Vintern 1982 uppmanades Länstrafiken i Örebro (LTÖ) att utreda Svartåbanans framtid, LTÖ skulle sommaren 1985 överta ansvaret för banan. 1984 skickade statliga Transportrådet (TPR) ut ett PM om jämförelse mellan persontrafik på järnväg och landsväg. Remissinstanserna ansåg bl.a. att SJ skulle fortsätta ansvara för trafiken istället för Länstrafiken i Örebro och att TPR räknat fel. En folklig opinion drog igång föreningen »Svartåbanans vänner« som ordnande debatter och provkörde det nya pendeltåget X10 på banan.
LTÖ och Örebro kommun fortsatte vägra ta det framtida ansvaret för Svartåbanan. Den 29 maj 1985 fattade Riksdagen officiellt beslutet som innebar järnvägens nedläggning den 1 juli 1985. Efter en vecka med välfyllda tåg avgick den sista rälsbussen från Fjugesta strax efter midnatt den 29 juni 1985.
Banverket beslöt 1989 att riva banan och så skedde 1990-1991. Idag finns spåren Örebro S-Bista och infarten till Svartå kvar.
Den 25 juni 2005 bildades museiföreningen Örebro-Svartå järnväg - Svartåbanans vänner (mfÖrSJ) för att bevara minnet av Svartåbanan.
Örebro-Svartå järnväg (ÖrSJ) var 1897-1907 en privatägd järnväg i västra Närke som 1907 övergick i statlig ägo via SJ. Järnvägen kallades för »Svartåbanan« men även »Svartåmärra« eller bara »Märra«.
Vid mitten av 1800-talet föreslog man två gånger i Riksdagen att dra järnväg genom västra Närke men av de planerna blev intet. 1872 kom frågan om en järnväg mellan Örebro och Svartå upp i Nerikes Allehanda men dog ut. 1892-1893 diskuterades saken på flera möten och den 23 november 1894 fick Örebro-Svartå järnväg AB koncession. 1895 påbörjades bygget.
ÖrSJ, invigdes i närvaro av Prins Eugen den 29 september 1897. Den 1 oktober 1897 öppnades banan för allmän trafik. Trafiken sköttes av Köping-Hults järnväg (KHJ) på 50 års-kontrakt. Järnvägen blev normalspårig och 49 km lång. KHJ bytte namn till Örebro-Köpings järnväg (ÖKJ) den 1 november 1897.
Den 1 januari 1900 köpte staten ÖKJ och fick då även ta över kontraktet på trafiken på ÖrSJ. Den 1 januari 1907 införlivades ÖrSJ med Statens järnvägar (SJ) helt. På 1920-talet kom konkurrerande busstrafik igång och SJ svarade med att utöka hållplatsernas antal. Efter elektrifieringen av Södra stambanan blev pengar över och Svartåbanan fick eldrift 1937. I början av 1950-talet var trafiken som intensivast.
Under senare delen av 1950-talet och de efterföljande tio åren började tåg och bemanning dras in. 1967 föreslog SJ nedläggning av Svartåbanan men fjärrtågstrafiken Stockholm-Värmland räddade banan. Efter 1973 stannade inte persontågen på stambanan i Svartå längre, 1975 drogs helgtrafiken in och ersattes av bussar. De lokdragna persontågen ersattes 1978 med rälsbuss. Den sista godstrafiken lades ned 1982 och sedan hölls bara Fjugesta station bevakad.
Vintern 1982 uppmanades Länstrafiken i Örebro (LTÖ) att utreda Svartåbanans framtid, LTÖ skulle sommaren 1985 överta ansvaret för banan. 1984 skickade statliga Transportrådet (TPR) ut ett PM om jämförelse mellan persontrafik på järnväg och landsväg. Remissinstanserna ansåg bl.a. att SJ skulle fortsätta ansvara för trafiken istället för Länstrafiken i Örebro och att TPR räknat fel. En folklig opinion drog igång föreningen »Svartåbanans vänner« som ordnande debatter och provkörde det nya pendeltåget X10 på banan.
LTÖ och Örebro kommun fortsatte vägra ta det framtida ansvaret för Svartåbanan. Den 29 maj 1985 fattade Riksdagen officiellt beslutet som innebar järnvägens nedläggning den 1 juli 1985. Efter en vecka med välfyllda tåg avgick den sista rälsbussen från Fjugesta strax efter midnatt den 29 juni 1985.
Banverket beslöt 1989 att riva banan och så skedde 1990-1991. Idag finns spåren Örebro S-Bista och infarten till Svartå kvar.
Den 25 juni 2005 bildades museiföreningen Örebro-Svartå järnväg - Svartåbanans vänner (mfÖrSJ) för att bevara minnet av Svartåbanan.
Dieselloket Z70 703 i Örebro den 29 september 1997. Rasmus Axelsson
Ett broräcke mellan Ingvaldstorp och Mullhyttemo omlindat med taggtråd. Rasmus Axelsson
Frimärke stämplat »Örebro-Svartå 9 8 1899« Rasmus Axelsson
Hidingebro stationshus 1897. mfÖrSJs samling
Inbjudningskort till middagen efter invigningen av Örebro-Svartå järnväg mfÖrSJs samling
Loktåg på spår 1 i Svartå den 30 mars 1977. © Christer Göransson
Persontåg på bro över Svartån vid Karlslund i början av 1950-talet. © Herbert Johansson
Vintrosa stationshus 1900. Rasmus Axelsson
Ångloket KHJ 14 inför invigningen av Örebro-Svartå järnväg. mfÖrSJs samling
»Rädda Svartåbanan!« Bengt Oreström
Bildarkivet »
© mfÖrSJ 2006-2024
Sidan Historia uppdaterades den 1 april 2008 och har visats 29202 gånger sedan den 18 oktober 2006
www.svartabanan.se har haft 1607501 besökare sedan den 18 oktober 2006
Sidan Historia uppdaterades den 1 april 2008 och har visats 29202 gånger sedan den 18 oktober 2006
www.svartabanan.se har haft 1607501 besökare sedan den 18 oktober 2006